Vem är jag?

Jag berättade för familjen att jag ska berätta om mig själv på bloggen och att jag önskade få deras hjälp. Jag ställde den skrämmande frågan: "Hur skulle ni beskriva mig?"

Svaren som jag fick gjorde mig överväldigad  Så mycket kärlek❤

Kreativ , står upp för mig själv, omtänksam, jordnära, kärleksfull, vacker, självsäker var några av adjektiv som jag fick till mig . Så nu vet ni, vem jag är .Inte behöver jag skriva något mer, eller hur? 

Nja lite mer än så ska ni få om ni vill. Vill ni inte så råder jag er att sluta läsa här och nu

Mitt namn är Sylvia och  jag bor med min man utanför Kalmar. 

Ålder är inget som jag håller reda på men efter att ha tänkt  till lite så kommer jag fram till att jag fyller 48 år i år. Jo, jag fick räkna för att komma fram till hur gammal jag är.

20 år av dessa har jag varit gift med min U men vi har varit tillsammans längre än så. Vi träffades redan -93. 

-96 kom sonen och dottern-00. De är nu båda utflugna och U och jag har fått en ny vardag.

Huset köpte vi samma år som vi gifte oss så det är också 20 år sedan. Innan dess hade jag inte mycket för att ha jord under naglarna men när vi kom hit så började intresset för trädgård att gro så smått. Jag får utlopp för min kreativitet i trädgården.

Jag kommer ihåg hur stolta vi var när vi hade gjord vår första rabatt. När vi ser tillbaka nu så undrar vi båda hur vi tänkte? Rabatten var alldeles för liten och såg mer ut som en minneslund med sina uppresta stenar. Den rabatten försvann rätt snart kan jag berätta.

Trädgården har förändrats en hel del under våra år här och vi har fortfarande en massa ideer som vi vill uppfylla men nu känner jag att jag vill rensa. Jag vill bara omge mig med växter som ger mig en go känsla. Som känns rätt.

Kameran är för mig en förlängd arm. Den hjälper mig att upptäcka världen på ett annat vis. Jag har sett så många fina insekter, fåglar, blommor, byggnader, människor genom kamera linsen. Där emot så avskyr jag att vara framför den. Så att jag lägger ut två bilder på mig själv i detta inlägg är är ett stooort undantag och kommer troligen inte ske igen.

Mat för mig är nödvändigt ont. Hade mer än gärna kunnat ta en tablett som ersätter maten 6 dagar av veckans sju. När jag säger det så brukar det låta "nä men vad säger du? Det som är så gott med maat". Nä jag tycker inte det. Visst kan jag njuta av en god middag om jag blir bjuden men det är inget som jag sitter och suktar efter. Det är nog snarare sällskapet som gör middagen lyckad.

Mat är ingen favorit men Öl kan jag sukta efter. Ja hur låter det? Ni behöver inte vara oroliga. Jag har inga alkoholproblem. Att jag ens känner att jag har behov att förklara mig? Det beror  på att jag får ofta förklara mig när jag har pratat om hur mycket jag tycker om öl. Jag sitter inte och bälgar i mig ett flak med lager. Det jag inte förstår är att det är fortfarande accepterat att säga att man tar sig ett glas vin när man kommer hem från jobbet...

När jag dricker öl så är det ingen vanlig lager i glaset utan det är oftast öl från specialhyllorna. Stout och IPA är min melodi men det finns många andra sorter som är goda. Vissa öl kan ta upp till  en timme att dricka. Vi sitter och analyserar vilka smaker vi känner m.m. 

Smaken ändrar sig från att den är kall till att bli rumsvarm. Det har blivit några öl mässor och provningar för oss. Öl är verkligen ett riktigt hantverk. Har ni inte upptäckt det än så blir jag nästan lite avis. Tänk att få upptäcka ölen på nytt .

Jag brukar kombinera mitt öl och fotointresse. Så om ni vill se öl foton och har Instagram så kan ni gå in på olfoton.heltenkelt

 

Jag har alltid haft djur omkring mig sedan jag var liten. Är uppvuxen på landet och där fanns  det allt från kor till kattungar på höloftet

Nu delar vi inte vardagen med kossor men med två Ragdolls. Chimay och Morris. De är mina mentala flytvästar. De finns alltid där. Är det motigt så gör de vardagen så mycket bättre. Jag kan verkligen inte se mig ett liv utan djur.

Jag vill alla väl. Djur som människor. Mår någon dåligt så vill jag göra livet bättre för hen. Däremot är jag mindre bra på att själv be om hjälp eller ta hand om mig. Detta var en "egenskap" som min kära familj också tog upp när de beskrev mig. Jag får fortsätta öva på att unna/ta hand om mig själv mer.

Jag är förlåtande och långsint. Låter det motsägelsefullt?  Nja, jag ska försöka förklara.

Jag kan förlåta/förstå varför personer säger/gör mindre trevliga saker  men händer det allt för många gånger så är det kört. Då är det omöjligt i alla fall otroligt svårt att få mitt förtroende/respekt tillbaka. Jag har inte råd att lägga energi på människor som suger energi. Det är något som jag lärde mig den hårda vägen när jag för många år sedan fick utmattningssymtom. Livet är nu inte sedan, så ta vara på det på bästa sätt.

Slutkontentan är att jag är rätt så okomplicerad. Det ni ser är det ni får. 

Det var verkligen annorlunda att skriva om mig själv så här "öppet" men nu är det gjort. Finns så klart mycket mer att berätta men nu får det vara nog :)

Bloggen kommer fortsätta att vara personlig framöver men inte så att inlägg efter inlägg kommer att handla om mig. Nä, så roligt ska vi inte ha det. 

Nästa inlägg kommer troligen handla om det många av oss trädgårdsnissar längtar efter. Att börja så. Ni har kanske redan börjat?

Jag har börjat förbereda lite som ni kanske redan har sett på Instagram och Facebook men jag har en liten fundering på hur jag markerar plantorna i år?. Får se om jag får till det som jag har tänkt..

Ha det bäst och jag är imponerad om ni har orkat läsa ända hit :)

❤