Vem är jag?

Jag berättade för familjen att jag ska berätta om mig själv på bloggen och att jag önskade få deras hjälp. Jag ställde den skrämmande frågan: "Hur skulle ni beskriva mig?"

Svaren som jag fick gjorde mig överväldigad  Så mycket kärlek❤

Kreativ , står upp för mig själv, omtänksam, jordnära, kärleksfull, vacker, självsäker var några av adjektiv som jag fick till mig . Så nu vet ni, vem jag är .Inte behöver jag skriva något mer, eller hur? 
Nja lite mer än så ska ni få om ni vill. Vill ni inte så råder jag er att sluta läsa här och nu

Mitt namn är Sylvia och  jag bor med min man utanför Kalmar. 
Ålder är inget som jag håller reda på men efter att ha tänkt  till lite så kommer jag fram till att jag fyller 48 år i år. Jo, jag fick räkna för att komma fram till hur gammal jag är.
20 år av dessa har jag varit gift med min U men vi har varit tillsammans längre än så. Vi träffades redan -93. 
-96 kom sonen och dottern-00. De är nu båda utflugna och U och jag har fått en ny vardag.

Huset köpte vi samma år som vi gifte oss så det är också 20 år sedan. Innan dess hade jag inte mycket för att ha jord under naglarna men när vi kom hit så började intresset för trädgård att gro så smått. Jag får utlopp för min kreativitet i trädgården.


Jag kommer ihåg hur s
tolta vi var när vi hade gjord vår första rabatt. När vi ser tillbaka nu så undrar vi båda hur vi tänkte? Rabatten var alldeles för liten och såg mer ut som en minneslund med sina uppresta stenar. Den rabatten försvann rätt snart kan jag berätta.
Trädgården har förändrats en hel del under våra år här och vi har fortfarande en massa ideer som vi vill uppfylla men nu känner jag att jag vill rensa. Jag vill bara omge mig med växter som ger mig en go känsla. Som känns rätt.


Kameran är för mig en förlängd arm. Den hjälper mig att upptäcka världen på ett annat vis. Jag har sett så många fina insekter, fåglar, blommor, byggnader, människor genom kamera linsen. Där emot så avskyr jag att vara framför den. Så att jag lägger ut två bilder på mig själv i detta inlägg är är ett stooort undantag och kommer troligen inte ske igen.

Mat för mig är nödvändigt ont. Hade mer än gärna kunnat ta en tablett som ersätter maten 6 dagar av veckans sju. När jag säger det så brukar det låta "nä men vad säger du? Det som är så gott med maat". Nä jag tycker inte det. Visst kan jag njuta av en god middag om jag blir bjuden men det är inget som jag sitter och suktar efter. Det är nog snarare sällskapet som gör middagen lyckad.






Mat är ingen favorit men Öl kan jag sukta efter. Ja hur låter det? Ni behöver inte vara oroliga. Jag har inga alkoholproblem. Att jag ens känner att jag har behov att förklara mig? Det beror  på att jag får ofta förklara mig när jag har pratat om hur mycket jag tycker om öl. Jag sitter inte och bälgar i mig ett flak med lager. Det jag inte förstår är att det är fortfarande accepterat att säga att man tar sig ett glas vin när man kommer hem från jobbet...
När jag dricker öl så är det ingen vanlig lager i glaset utan det är oftast öl från specialhyllorna. Stout och IPA är min melodi men det finns många andra sorter som är goda. Vissa öl kan ta upp till  en timme att dricka. Vi sitter och analyserar vilka smaker vi känner m.m. 
Smaken ändrar sig från att den är kall till att bli rumsvarm. Det har blivit några öl mässor och provningar för oss. Öl är verkligen ett riktigt hantverk. Har ni inte upptäckt det än så blir jag nästan lite avis. Tänk att få upptäcka ölen på nytt .
Jag brukar kombinera mitt öl och fotointresse. Så om ni vill se öl foton och har Instagram så kan ni gå in på olfoton.heltenkelt


 
Jag har alltid haft djur omkring mig sedan jag var liten. Är uppvuxen på landet och där fanns  det allt från kor till kattungar på höloftet
Nu delar vi inte vardagen med kossor men med två Ragdolls. Chimay och Morris. De är mina mentala flytvästar. De finns alltid där. Är det motigt så gör de vardagen så mycket bättre. Jag kan verkligen inte se mig ett liv utan djur.

Jag vill alla väl. Djur som människor. Mår någon dåligt så vill jag göra livet bättre för hen. Däremot är jag mindre bra på att själv be om hjälp eller ta hand om mig. Detta var en "egenskap" som min kära familj också tog upp när de beskrev mig. Jag får fortsätta öva på att unna/ta hand om mig själv mer.

Jag är förlåtande och långsint. Låter det motsägelsefullt?  Nja, jag ska försöka förklara.
Jag kan förlåta/förstå varför personer säger/gör mindre trevliga saker  men händer det allt för många gånger så är det kört. Då är det omöjligt i alla fall otroligt svårt att få mitt förtroende/respekt tillbaka. Jag har inte råd att lägga energi på människor som suger energi. Det är något som jag lärde mig den hårda vägen när jag för många år sedan fick utmattningssymtom. Livet är nu inte sedan, så ta vara på det på bästa sätt.

Slutkontentan är att jag är rätt så okomplicerad. Det ni ser är det ni får. 

Det var verkligen annorlunda att skriva om mig själv så här "öppet" men nu är det gjort. Finns så klart mycket mer att berätta men nu får det vara nog :)
Bloggen kommer fortsätta att vara personlig framöver men inte så att inlägg efter inlägg kommer att handla om mig. Nä, så roligt ska vi inte ha det. 

Nästa inlägg kommer troligen handla om det många av oss trädgårdsnissar längtar efter. Att börja så. Ni har kanske redan börjat?
Jag har börjat förbereda lite som ni kanske redan har sett på Instagram och Facebook men jag har en liten fundering på hur jag markerar plantorna i år?. Får se om jag får till det som jag har tänkt..


Ha det bäst och jag är imponerad om ni har orkat läsa ända hit :)







Kommentarer

  1. Hej!
    Det var trevligt att få veta lite mer om dig! Jättesvårt att skriva om sig själv. Jag försöker på insta då och då.
    Jodå, har börjat med sådderna så smått. Idag ger några tomater ner i jorden som belöning för att jag städat så bra. Behöver en morot ibland.
    Ha det så gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Kul att inlägget uppskattades. Verkligen ur svårt att skriva om sig själv och lite pirrigt. Hur ska det mottas och så vidare ?
      Jag är också sugen på att så men måste vänta lite så här blir det inventering av frölådan så jag vet vilka fröer jag verkligen behöver beställa och vilka jag inte behöver. Blir så lätt att klicka hem utan att tänka efter. Måste ju ha platsen för dem också ;)

      Ha det bäst!
      /Sylvia

      Radera
  2. Hallå, Sylvia!
    Kul att lära känna dig lite närmre :) Vi är i samma fas i livet med utflugna barn, hus och trädgård och ny vardag. Men när det gäller mat och öl är vi helt olika. Mat var ett nödvändigt ont för mig tidigare men jag vände det till att bli mitt intresse istället, och som jag nu bloggar om, och ölen är det mest mannen som intresserar sig för och som jag får hänga på när han vill besöka butiker med lokalt producerade ölsorter när vi är ute och reser.

    Hur som helst så var jag inne och kollade av min blogg Studio Livskraft som jag inte har uppdaterat på tre år och såg att det var några bloggar som jag då följde som fortfarande är aktiva, varav en alltså är du :)
    Jag och mannen har fortfarande kvar vår trädgård och vårt trädgårdsintresse men eventuellt bloggande om den har mest skett i min andra blogg Min Lilla Kokvrå. Men med en vår och sommar på ingång, snart hoppas jag! (skrivet med den första snön för vintern som nu faller ner utanför fönstret ;) suktar vi efter idéer och inspiration för trädgården. Och särskilt för växthus, som vi planerar bygga i sommar. Så därför tänkte jag börja följa några trädgårdsbloggar igen
    Men som sagt, snön faller utan för fönstret så än så länge är det trädgårdsbilder och drömmar som man får nöja sig med ett tag till. Men det är ju bra att vara förberedd...

    Ha det gott, så hörs vi säkert igen! /Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Tänk om jag ändå kunde känna så för maten. Det hade nog varit bättre både för mig och gubben. Han hade sluppit laga middagen var och varannan dag. När jag väl lagar så blir det gott så någonstans finns väl känslan där men inte suget..
      Bloggandet går lite upp och ned för mig. Det är så mycket lättare att slänga in ett inlägg på Instagram eller i Facebook flödet men jag tycker på samma gång att det är trevligt att se tillbaka i bloggen vad som har hänt och hur vi tänkte när vi gjorde olika projekt.
      Suget för trädgården var låg förra året men nu har jag redan fått nya ideer på trädgårdsprojekt! Kan det bli ett trädgårdsår i år? Den som hänger på får se :)

      Ha det bäst!
      /Sylvia

      Radera

Skicka en kommentar

När jag läser era kommentarer så värmer det ända in i hjärteroten.
Jag svarar på era kommentarer så snart jag kan.


Om ni inte har en egen blogg och vill lämna en kommentar så går det bra. Välj bara profilen anonym innan ni klickar på publicera knappen.