Tosca i långpanna

 Växter kan få mig att minnas människor, händelser men även kakor. Denna kaka får mig att minnas en liten människa med stort hjärta..

När jag var liten så var jag ofta hos min pappas faster. Emmy var inte en stor människa. Kan inte säga hur lång hon var men hon var kort. 

Hon stod stadigt på jorden trots att hennes träskor var  så små så små och hon var ofta min trygghet när världen omkring mig svajade.

Hennes pannkakor var magiska och hennes källare doftade källare men på ett speciellt vis. Jag känner fortfarande den doften när vi åker förbi där hon bodde när jag var liten. Det är konstigt där med doftminnen...

Emmy gillade att baka. När jag tänker efter nu så var det oftast ett smörpaket framme för att mjukna inför bullbaket eller vad hon nu hade på gång.

Tosca var en kaka som hon ofta bjöd oss på och idag bestämde jag mig för att göra en sådan. Emmy gick bort i slutet av förra året så jag kan tyvärr inte be henne om receptet som hon använde. Så jag tog ett som jag fann på Icas hemsida. Inte riktigt samma smak som hennes men helt ok :)

Ha det bäst!