Jag brukar vara så stolt över våra årliga vitlöksskördar.
Stora, svulstiga lökar är vad jag brukar dra upp ur jorden så här års. Vitlöksförrådet fylls och vi klarar oss på skörden ett bra tag.
Självförsörjande på vitlök har låtit så skönt i mina öron.
Det blev inte riktigt så i år...
Lathet, glömska, fel prioriterat eller kanske rätt prioriterat.. Ja, jag vet inte vilken bortförklaring som passar bäst in men jag fick liksom skörden som jag förtjänar.
Liten men naggande god.
Ha det bäst!
❤
Kommentarer
Skicka en kommentar
När jag läser era kommentarer så värmer det ända in i hjärteroten.
Jag svarar på era kommentarer så snart jag kan.
Om ni inte har en egen blogg och vill lämna en kommentar så går det bra. Välj bara profilen anonym innan ni klickar på publicera knappen.