Det blir lättare och lättare...


... att vara ute i Båtis hus (växthuset).

Nu kan jag vara där utan att få en tårar i ögonen och inte nog med det så har jag fått en tjej kisse som hälsar på mig när jag är där ute. Jag vet inte vart hon bor men jag är så tacksam för den stund som hon hälsar på :)

Nu har jag varit där ute och röjt de senaste två dagarna. Krukor, tråg och annat jox har åkt ut och medan jag höll på
 så kände jag att jag har saknat att vara här ute och vill göra något åt det.


Jag kände att något behövdes göras för att jag ska trivas bättre här och något som måste ta tags i var bordet.
Det som har stått  där ute har hela tiden känts alldeles för litet.
Det har gått att sitta fyra personer runt bordet men det har varit trångt. Tallrikar har inte fått plats...

Så när jag var där ute så kom jag på att vi har ju fortfarande brädor/panel kvar sedan vi gjorde väggen i sovrummet. Visserligen är de för inomhusbruk men de får hålla så länge de gör. Bättre det än och åka till tippen med dem kan jag tycka. Så det blev lite "blink,  blink" till U :)


Det funkade med "blink, blink"så vi fick tillsammans ihop ett "nytt" bord som både blev längre och bredare än det förra.
Nu kan vi sitta bredvid varandra istället för på varsin kant.!

Självklart så måste ett nytt bord  invigas. Så igår kväll åt vi alla fyra middag där ute utan att trängas. U hade gjort sin goda gryta och efter maten så satt vi och spelade kort tills mörkret lade sig utanför.
Det blev en riktig myskväll :)


Tänk vad lite det behövs för att få till en uppdatering av en plats.
Några gamla brädor, god mat och en härlig "hög" med familj medlemmar eller vänner , så är saken biff.


Ha det bäst!


Kommentarer

  1. Så bra det blev med ett större bord i växthuset!
    Jag läste inlägget om Båtis. Så tomt det blir när man inte har sina små kompisar längre. Vi har också blivit valda av katter vi två tillfällen.

    Kram Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vi blev jätte nöjda med bordet. U allra helst tror jag ;)
      Ja det blir verkligen ett tomrum när ens kattkompis försvinner. Många katter har jag mött under de år jag har levt men Båtis var det något speciellt med... Svårt att förklara...
      Kram :)

      Radera

Skicka en kommentar

När jag läser era kommentarer så värmer det ända in i hjärteroten.
Jag svarar på era kommentarer så snart jag kan.


Om ni inte har en egen blogg och vill lämna en kommentar så går det bra. Välj bara profilen anonym innan ni klickar på publicera knappen.