Tandläkarbesök.

Sitter här vid köksbordet med en lätt förhöjd puls. Om några timmar ska jag bege mig till tandläkaren. Jag mår dåligt fast att det inte är jag som ska sitta i stolen. Det är M som ska dit och det är första gången som jag följer med något av mina två barn till tandläkaren. Har inte velat föra över min rädsla till dom men idag så kan inte U följa med så nu är det min tur (el otur)..

Det är konstigt (el kanske inte) att saker som har hänt i barndommen kan påverka en så länge. Kan fortfarande känna smaken som jag fick i munnen när jag bet tandläkaren när han försökte tvinga upp min mun. Kommer ihåg att jag sprang ut i korridoren och sköterskan fick tag i mig och satte mig i pappas knä. Pappa trodde han gjorde det rätta när han höll mig medans tandläkaren var där och bände igen. Fy f-n! Tur att tandläkarvården har blivit bättre. Det tog ett bra tag innan jag insåg det. Har fortfarande svårt att känna tilltro till dom men nu har jag hittat en underbar tandhygienist. Hon har fått mig att gå dit. Förrut ringde jag återbud med alla olika omöjlig ursäkter som man bara kan komma på. "Jag är sjuk, barnen är sjuka, måste jobba, ont i halsen "o.s.v. Jag har t.o.m gått dit och suttit i väntrummet men gått hem igen innan jag blev inkallad..

Nu går jag dit men med förhöjd puls, kallsvettningar och illamående och tydligen så känner jag så fast att jag vet att jag inte ska undersökas :(

Kommentarer

Populära inlägg