Det finns Baileys och sedan finns det.. Baileys

 Baileys är en herre som vi hämtade på Öland för ca 9 år sedan. I september fyller han 10 år.
Jag har inte berätta så mycket om honom så nu kan det vara på tiden att göra det.


Jag ska kanske börja med att berätta varför han heter som han gör. 
Det är på grund av en all-inclusive resa till Mallorca som vi hade gjort något år tidigare.
Det intogs rätt så friskt med bland annat Baileys och då sa vi " att nästa katt ska heta Baileys och så blev det :)

Att det sedan blev just han ja det kommer sig för att jag var sugen på en stor katt. Hade helst velat ha en äkta Main Coon men ekonomin tillät inte det så när vi såg annonsen på katter som hade en blandning av Main coon och Perser så kunde vi inte låta bli och åka och "titta" (alla vet att man kan inte "titta" utan att få en katt med sig hem).

Jag hade bestämt mig redan innan att det var en hane som vi skulle ha. Så hon som hade dem hade sorterat ut så vi bara fick träffa hanarna i kullen.

Jag kommer ihåg att jag blev lite paff över att se alla dessa röda , långhåriga kattungar överallt. Jag kommer inte ihåg hur många de var men de kändes måånga :)


Vissa av dem hade Perser katternas typiska trubbigaa nos. Bland annat fann det en som hette Hubbe. Han var hur go som helst men jag ville ju ha en som var mer Main coon lik så han föll bort.. 

Så det blev Baileys som fick följa med oss hem. Jag kan inte minnas att han kom fram till oss och myste så som Hubbe gjorde men han såg ut så som jag var ute efter.
Jag har aldrig tidigare valt en katt utifrån utseende innan. Det har varit mer en känsla som har gjort att jag har valt dem..Ni vet; "det är insidan som räknas inte utsidan"..

Baileys blev inte "min katt". Han tydde sig rätt så snart till vår dotter.
Han ligger för det mesta i hennes säng. Ligger bredvid henne i soffan framför tv:n. Jag är hans "slav". Ger honom mat, tömmer lådan.Det är jag som får ta "faighten"när klorna och pälsen måste klippas/borstas. Han gillar verkligen INTE det.
Man kan riktigt känna hur musklerna en efter en spänns och sedan kommer det där djupa, mörka, djuriska lätet inifrån honom.. Då gäller det att vara bestämd, att inte ge vika... De är vid de lägena som jag ångra mitt val att jag ville ha en stor katt. Hans nästan 12 kg inger respekt, kan jag säga!
Han har lite "diva" fasoner för sig. Han "tar plats". Vill han ligga i fåtöljen så gör han det. Ingen mening att ens försöka flytta på honom..

Han börjar som sagt närma sig 10 år. Det är kanske det som gör att han börjar ty sig lite mer mot oss andra..? Han kommer upp i vår säng och vill bli gosad med. Utan baktanke(?). Han lägger sig i knät (!) när jag sitter i soffan vid tv:n . Jag är förvånad men blir glad var gång det sker. Ska vi få en lite mer  "gosig" relation på årens höst? Jag håller tummarna för det :)

Hur det än blir framöver så gillar jag hans personlighet och det som han tillför i vår familj 


Idag är det alla hjärtans dag och vi ska tänka på varandra lite extra. Jag hoppas att vi gör det alla dagar på året men visst är det kul med dessa  temadagar att se fram emot.
Vi kan behöva påminnas om det som vi tar allt för givet när livet bara susar förbi i super duper fart!

Ta hand om varandra och ha en riktig mysig alla hjärtans dag.

Kram 



Kommentarer

  1. Nej man kan inte åka och tro att man bara ska titta på en kattunge. Den titten gjorde att vi hade katt i 17år. Nu vilar han under syrenen som var en favoritplats

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man säger att man bara ska titta så är det redan kört ;) Det går inte att motstå de där underbara hårbollarna. De ger en så mycket medans man får ha dem hos sig.

      Radera
  2. Vilken fin katt! Och namnet känns helt rätt ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

När jag läser era kommentarer så värmer det ända in i hjärteroten.
Jag svarar på era kommentarer så snart jag kan.


Om ni inte har en egen blogg och vill lämna en kommentar så går det bra. Välj bara profilen anonym innan ni klickar på publicera knappen.